♥ Mammatingeling ♥

Vild Kär och Galen

Dagarna går!

Dagarna går framåt och snart fyller Filip.
Och jag håller p åoch fira in honom i en veckas tid nu.
varje dag ska ajg bjuda på bebisbilder är ni bebis sugna
så ska ni allt kolla in min blogg :-)

Lille Filip den dagen då jag fick hem honom :-)
Det var den bästa dag i mitt liv men det varra inte länge.
När BOMBEN kom och allt blev svart.
Men tack o lov så var jag stark nog och klarade av det.
men hade det hänt nu hade jag nog aldrig klarat det.
Tänk att ett sjukhus kan dra en rövahistoria och
att folk tror mer på sjukhus än på en stackars svag människa.
Jag är glad att jag kämpade och lämnade stan.
Hade det inte slutat så hade jag lämnat landet.
Ni kan aldrig förstå hur rädd jag var när någon försöskte ta
mitt nyfödda son i från mig.
Tack vare hjävlarna från BB fick jag inte njuta ut av mammatiden
jag missade ganska mycket.
Tänk att dom kunde bara komma på en rövahistora
och kasta ut ord och säga att jag var ensamstående fast
F o jag var timmsans o han var med på BB.
Förstår inte hur Folk då kan tro på ett sjukhus.
Men inte bara det som sa massa andra saker om mig också.
Men värst av allt var det nog att Det som försökte ta min son i
från mig hade redan bestämt sig för att honom ska vi ha.
Oaset hur det än var så hade dom bestämt sig.
Jag vet varje gång jag gick till bvc så ville dom att
det skulle hitta något fel på min son så dom kunde
ta honom i från mig.
Men Jag var så rädd även om jag amade och inte viste hur mycket
filip fick i sig så hade jag flaska till honom då viste jag hur mycket
mat han åt och då kunde jag slappna av lite då viste jag att
han gick upp i vikt :-)
Jag fick ångest och måde dåligt då jag var rädd.
Jag tappade så mycket kilo då jag inte åt något
jag var så rädd  och i dag litar jag inte
på människor.
Det har satt djupa spår efter sig och jag kommer
inte orka berätta allt jag har varit med om det river bara upp
mina sår o jag är än i dag rädd att ångesten ska komma tillbaka.
Jag kan inte räkna hur många gånger jag ringde 112 då jag
fick så svårt och andas och alla sjukhus besök jag var på
ingen kunde hjälpa mig.
Det visar bara hur dåligt svenska sjukhusvården är .
Nej jag kan inte skriva mer för jag känner hur ångesten smygger
i kroppen dax o sluta annars lär jag väl bli sjuk igen.

Gäsp vad trött jag känner mig.
Det blir mys med mamma o pappa.

Mammas goasde säng här njuder man i rosa siden överkastet.
Tänk vad mysiga bebiskläder jag hade till Filip.
Vill att dom ska passa än i dag.
Dom var så mjuka o sköna och ha på honom.
Rktig gosse bjrön blev han.
Pöss mammatingeling

Sötnos!